Jobb.
Har precis spenderat min eftermiddag med att läsa artikeln “Strike Parades and the Politics Representing Class in Antebellum Philadelphia” av Susan G. Davis, som vi ska ha läst tills på tisdag. Handlar om demonstrationer och deras start under 1820, är alltid så spännande med texter som får en att tänka.
Hur kan vi (jag + alla andra ungdomar/vuxna) klaga/bli stressade över att vi inte vet vad vi ska göra med våra liv för att vi har för mycket att välja bland? Om man bara blickar tillbaka och ser att det inte var länge sen folk kämpade för att få Mänskliga arbetstider i den Fabrik de slet. Om det inte varit för alla de starka män och kvinnorna som varit ute och kämpade och demonstrerat för sig + alla andra back in the days, skulle vi inte ha det så bra som vi har det idag.
Så nu när vi har den grunden att stå på, borde vi inte istället för att bli stressade: gå på magkänslan, vara tacksamma för möjligheterna vi fått och veta att allt löser sig så bra som vi har det idag? Bara ta Sitt liv i sin egen takt.
Kommentarer
Trackback
